English
Indian
العربية
Español
Deutsch
Türkçe
Русский
Français (Afrique)
Halloween: The Game
Den som följt mig någorlunda här på Gamereactor vet att jag är en skräckfilmsnörd. Eller, om man ska specificera ytterligare, en slasherfilmsnörd. Jag har ju till och med forskat om denna subgenre som man utan någon större underdrift kan säga ligger mig varmt om hjärtat. Bästa slasherfilmen? Halloween (1978), givetvis.
Ni kan storyn - den sexåriga Michael Myers mördar sin syster och spärras in på Smith's Grove Sanitarium. Efter 15 år rymmer han och tar sig tillbaka till lilla Haddonfield där han börjar förfölja sin andra syster (som man visserligen inte får reda på är hans syster förrän i uppföljaren) och dennes kompisar. Filmen ligger till grund för hela slashergenren och är en milstolpe i skräckfilmens historia.
Nu har möjligheten kommit för dig och mig att spela som Michael Myers i Illfonics nya skräckfilmsspel - Halloween: The Game. Studion ligger bakom både Friday the 13th: The Game samt Killer Klowns from Outer Space: The Game. Det förstnämnda kom redan 2017 och gick I bräschen för denna typ av spelgenren som kallas för asymmetrisk multiplayer-skräck. En tar rollen som en klassisk skräckfilmsmördare medan fyra andra spelar som vanliga människor/offer. Om man spelar online, vill säga. Jag har faktiskt inte spelat något av ovanstående spel, men jag spelade Evil Dead: The Game som släpptes 2022. Även fast det gjordes av en annan studio så har jag ändå ett visst hum om vad jag har att vänta.
Spelet har en ganska sparsmakad meny - single player och multiplayer. Av särskilda anledningar tar jag sikte på single player först. Spelet annonserar single player som en sorts tutorial inför multiplayer. Den är sedermera uppdelad utefter en prolog och fem kapitel. Alla dessa sex delar kretsar kring sex olika delar av filmen, även fast man inte spelar delarna i sig varje gång, utan sekvenser som utspelar sig före, efter, eller rent av under, filmscenerna. För att exemplifiera så utspelar sig prologen när Michael rymmer från Smiths Groove. Man får då styra Michael när han tar sig ut från sjukhuset (här får man också prova att attackera lite sjukhusvakter) och till slut i ren GTA-stil stjäl Dr. Loomis, hans doktor tillika en återkommande karaktär i filmserien, bil och kör iväg därifrån. Kapitel två utspelar sig på natten han anländer till Haddonfield - dagen innan högtiden Halloween. Man tar vid när Michael precis gjort inbrott och roffat åt sig sin legendariska vita mask. Här finns ju en lucka i filmen, och den fyller man med att Michael firar sin nya fina mask genom att ränna runt i centrum och, rent ut sagt, testmörda människor. Nu ska jag inte haka upp mig på detaljer i relation till filmen, men i filmen ljuder alarmet på eftermiddagen. Jag har svårt att tro att butikens alarm har ljudit hela natten ända fram till eftermiddagen dagen därpå utan att polisen anländer till platsen. Men som sagt - jag ska inte hänga upp mig på sådana detaljer.
Att styra Michael är lite grann som att styra en container i valfritt spel. Det tror jag visserligen ingen ha gjort (kan inte komma på ett enda container-spel), men jag tror det ger en ganska snar bild över hur det känns att styra honom. Snabbhet har väl aldrig varit Michael Myers styrka, när jag tänker efter. Hans styrka däremot är att smyga och gömma sig i skuggorna. Därav smeknamnet The Shape. I originalfilmens sluttexter står det faktiskt inte Michael Myers som karaktär, utan just The Shape. Man kan ladda upp olika mätare genom att just smyga på, men också stirra på, offer. De blir då lättare att ta död på om man gjort det. Detta att "stirra" på är ett klassiskt grepp när det kommer till slasherfilm och kallas för "the gaze" - blicken. Denna blick har varit föremål för mången forskning, och många landar i att blicken i sig är av voyeuristisk natur.
När man spelar som Michael så har man någonting som kallas för "shape jump". Det innebär att man blir osynlig, och snabb, vilket är ett ytterst viktigt attribut i spelet. I sken från gatlampor och andra ljuskällor blir man långsammare, och man kan inte heller hoppa ur "shape jump" i en ljuskälla. Men eftersom man gör det i mörkret i närheten av en ljuskälla så kan man ju hamna framför en annan karaktär och leverera en ren och skär jump scare. Man kan dessutom glida igenom (många) dörrar och fönster och dyka upp framför en karaktär mitt inne i vardagsrummet i ett hus. Detta bidrar till "hur kom han in där osedd-känslan" som återfinns i många skräckfilmer.
Tyvärr har jag inte haft möjligheten att spela detta, enligt mig, renodlade onlinespel, just online. Varför? Varje gång jag har spelat inför denna recension så har det inte varit tillräckligt med spelare (eller recensenter, om man så vill), runt om i världen som spelat online. Matchmaking har bara stått och tickat på i flera minuter utan att det hänt någonting. Spelar ingen roll om jag satt mig på för- eller eftermiddag - inte kunnat starta en enda multiplayer-omgång. Så betyget blir tyvärr ganska mycket färgat av just detta, tråkigt nog.
För att summera så har Halloween: The Game potential. Det var svårt att ha några större förhoppningar på single player i denna typ av spel, så single player överraskade på varken ett bra eller dåligt sätt för undertecknad. Det är kul att smyga runt i skuggorna och lura på, samt attackera, karaktärer. Även fast det i mitt fall handlar om NPC-karaktärer. Jag ser potential i spelet, men trots det vågar jag ändå inte sätta ett högre betyg än vad jag har gjort. För det har ju hänt förut att man sett potential i ett spel men när man väl spelat det så har det varit platt fall när det väl kommit till kritan. raccoongame.org
Gaminghörnan fick ett lyft
Det där med allmän fräschör, städning och renhet är vanligtvis inte pojkar i tio-elvaårsålderns styrka - och där är min grabb inget undantag. Jag kan inte påstå att jag är bäst i världen på det heller, men jag var snabb med att tacka ja till möjligheten att pimpa hans gamingsetup med hjälp av kungarna på White Shark. Hans grejer var slitna och behövde helt klart en uppgradering och ett helt nytt gaming-skrivbord och en fräsig datorstol passade verkligen som den där sedvanliga handen i den berömda handsken. Att dessutom få pynta med ny datormus, headset, musmatta och högtalare skadade knappast det heller.
Istället för att bara slänga upp allting som en överraskning såg jag istället till att han fick vara delaktig - högst delaktig - och detta genom att han fick städa och dona innan allting skulle bytas ut. Det är aldrig utan motstånd en rejäl städning av pojkens rum genomförs - men denna gång rullade det på. Jag antar att han var motiverad av att hans rum skulle få en rejäl makeover. Eller ja, i alla fall gaminghörnan.
Nedan följer en kavalkad av bilder där man kan skåda både hur det såg ut innan och således även efter att allt hade monterats och placerats. Enjoy!
"Men vad är det för prylar då?" kanske du tänker. Och det ska vi såklart gå igenom.
Austin Gaming Chair - 2 519 kr
En klassisk gamingstol som passar ypperligt i ett barns eller en yngre gamers första riktiga spelhörna. Austin ger den där tydliga gamingkänslan utan att kosta som de mer påkostade stolarna, och är ett vettigt val när man vill skapa en bekväm plats för spel, skolarbete och annat framför datorn utan att investera alldeles för mycket.
Falcon Wireless On-Ear Gaming Headset - 549 kr
Trådlöst ljud behöver inte vara dyrt, och Falcon är ett bra exempel på det. För barn är avsaknaden av kabel dessutom en ganska trevlig bonus, eftersom det blir mindre att trassla in sig i och hålla reda på. Ett lättillgängligt headset för gaming, kompisprat och vanligt lyssnande, utan att priset behöver bli en stor grej.
Flow Stereo 2.0 Speaker - 279 kr
Ibland vill man helt enkelt slippa ha hörlurar på huvudet. Flow är ett enkelt 2.0-system för skrivbordet som låter barnet växla mellan headset och högtalare beroende på vad som passar för stunden. För 279 kronor är det ett smidigt sätt att komplettera gaminghörnan utan att göra ett stort hål i hushållskassan.
Helix Gaming Desk - 1 649 kr
Ett gamingbord som gör det möjligt att bygga en komplett spelhörna utan att skrivbordet behöver bli den dyraste delen av kalaset. Helix erbjuder en ordentlig yta för skärm, tangentbord, mus och övriga prylar och fungerar därför bra som grund när man vill ge ett barn en egen plats för gaming, skapande och datoranvändning.
Lionel Wireless Gaming Mice 6D 10 000 dpi - 499 kr
Lionel kombinerar trådlös anslutning med sex knappar och upp till 10 000 dpi, vilket ger en ung gamer lite mer att växa in i än vad en vanlig enkel mus erbjuder. Prislappen är samtidigt tillräckligt låg för att den ska kännas som ett rimligt val till ett barns gaminghörna, där utrustningen gärna får vara funktionell utan att kosta en förmögenhet.
Marrok Gaming Mice 9D 12 000 dpi - 309 kr
Vill man hålla nere kostnaden ordentligt är Marrok svår att bortse från. Nio knappar och upp till 12 000 dpi ger gott om funktioner för pengarna, och för 309 kronor är den framför allt intressant som en första gamingmus för barn och yngre spelare som vill ha något som känns betydligt mer avancerat än en vanlig datormus.
Shark XL Gaming Mousepad - 169 kr
En stor musmatta kanske inte låter som den mest revolutionerande uppgraderingen, men på ett barns gamingbord gör den faktiskt stor skillnad. Shark Xl ger gott om utrymme för mus och tangentbord och hjälper till att få hela spelhörnan att kännas mer komplett. Dessutom är 169 kronor en väldigt lättsam utgift när man ändå håller på att bygga om hela setupen.
Vad tycker ni? Blev det bättre än innan?
Arc Raiders' executive producer admits its developers 'couldn't keep pace with the players' and their need for content, but promises Frozen Trail as the answer
If there's one thing you should never underestimate, it's a gamer's love for completing little tasks. Whether it's battle passes, meaningless fetch quests, or in Arc Raiders' case, its expeditions. There's just the right amount of dopamine involved for a neuron activation, so you best bet that they'll rip through them at an unthinkable speed.
I'll concede that Embark Studios probably couldn't have foreseen the full extent of this love prior to Arc Raiders release, but still, the outcome is the same: gamers out-growing their once-beloved game because they managed to complete all their tasks way too fast.
"We didn’t really expect that amount of players to show up and play ARC Raiders," executive producer Aleksander Grøndal explains in an interview with GamesBeat. "That surprised us. We were a bit unprepared. That’s one of the hard lessons we had to learn. When January came and some of the problems started with the game."
January saw the first crack in Arc Raiders' armour, as the novelty began to wear off and players became more keenly aware of how limited its content was alongside growing concerns about cheating and stream sniping. Unfortunately, despite some hard work from the team, the latter two points still remain contentious.
"We have very dedicated people playing the game," Grøndal adds. "We had some challenges around how much content there is in the game, how much progression there is in the game. We had some, but the players wanted more.
"We bet on trying to update it fast and giving players more things to do over time. That was our strategy, to try to meet those demands from players. The issue with that was the team just couldn’t keep pace with the players. The players grew frustrated, because some of the things we shipped were perhaps not as good or as meaningful as they were hoping. That was another awakening for us."
Embark has been very upfront about how its dev team errs on the smaller side for a live service game, which means it just couldn't keep pace with competitors like Call of Duty, Overwatch, or even Valorant, all of which have enough employees to keep the content mills constantly churning.
The issue with that was the team just couldn’t keep pace with the players.
Aleksander Grøndal
As live service games have become more common, each one is competing with others for the industry's gold dust: player attention. But Grøndal concedes that "this is the challenge with running a live service" and that Embark can't "beat anyone on quantity". Instead, the goal has always been to provide players with higher quality stuff that "has the Embark finesse to it."
The issue with quality over quantity is that players actually really like quantity. Many will say that they prefer for stuff to look good, but that's not really a live service game's draw, instead its draw is to provide something for players to do whenever they want. Players were promised a 10-year plan, and they haven't seen that manifest in Arc Raiders yet.
So what's the solution? A better anti-cheat would be a good start, but really, Arc Raiders just needs to find its footing and get back to a good live service cadence if it wants to bring players back. As for when this could happen, it seems like Embark is gearing up for something of a comeback in October with its upcoming Frozen Trails major update.
Grøndal has said it will bring a rank redesign, more arcs, updates to storage, and a new map as it tries "to answer a lot of those questions that have been posed to us from a mechanical and content perspective."
But until then, all players can do is wait and have some hope that better things are to come.
Arc Raiders guide: What's hot this week
Arc Raiders roadmap: New and improved
Arc Raiders best skills: Survive the surface
Arc Raiders best weapons: Just don't lose them
Arc Raiders Expeditions: Retire your Raider
Arc Raiders quests: All the missions and how to beat 'em
Drakong Pixelbyte: Blindbox-Mini-Controller im Attack on Titan-Design
Das hier ist vermutlich das kleinste Stück Hardware, das ich mir auf der gamescom angesehen habe. Der Drakong Pixelbyte ist deutlich kleiner als meine Handfläche - und die ist nun wirklich nicht riesig. Es ist ein Schlüsselanhänger, ein Laserpointer und ein Wireless-Controller für Hosen- und Handtasche. Er wiegt fast nichts, ist wiederaufladbar, hält knappe zehn Stunden durch und ist immer dabei und einsatzbereit. Ihr könnt ihn am Handy, PC und Switch via Bluetooth nutzen.
Man of Tomorrow star Adria Arjona shares her intense training for Man of Tomorrow, and DC needs to just announce her as Wonder Woman already
Adria Arjona is determined to still keep Man of Tomorrow's worst kept secret, unveiling her intense training for the Superman sequel. While there has been no official announcement about who she's playing, it's heavily speculated that the Andor actor is actually joining the DCU as Wonder Woman.
The rumor mill will show no signs of abating either after she's shared her new training regimen for the film. In a video for Women's Health, Arjona revealed she is "training now for a specific project," referencing her part in Man of Tomorrow. It's a pretty insane schedule that involves her doing cardio for 45 minutes, followed by two hours of weight training, before doing six rounds of boxing.
"It's a job," she explains. "I'm really enjoying it. I'm enjoying the transformation but it's hard work. I've never felt stronger but it's hard. Well I think the excitement of playing the woman I'm playing gives me everything I need to wake up. It's exhausting but it's all for the better good."
Arjona joined Man of Tomorrow earlier this year with reports she was either starring as Maxima or Wonder Woman. James Gunn has been on the defensive, denying that she's starring as Maxima, but there has been no official reveal about who she will be playing.
It seems pretty obvious that she's been training for a big role in the film, and given we've had no Wonder Woman announced yet, our money is on that part. We think DC is trying to follow Marvel's Spider-Man: Brand New Day plan and not reveal its major character until it hits theaters.
In the meantime, former Wonder Woman Gal Gadot has shared her well wishes to whoever is taking on the part next.
DC is currently airing Lanterns on HBO Max and next up in theaters is Clayface. Man of Tomorrow follows on July 9, 2027. For more upcoming superhero movies, here's our complete guide to new DC movies and shows on the way in 2026 and beyond.